Efter morgonfika på Milchschaum gick vi till lördagsmarknaden på Marheinekeplatz. Riktigt trevligt med ganska bra kvalitet på de prylar som erbjöds i massor av stånd. Jag började med att hitta tre ölglas gjorda för den speciella öltypen Kölsch. Eftersom vi var i Düsseldorf tidigare under resan och drack deras Altbier kom frågan om grannstaden Kölns eget öl, Kölsch upp. Det lär vara så att servitörer i respektive stad skämtsamt hånar någon kund/turist som till äventyrs råkar beställa den andra stadens öl. Så vi höll oss till Altbier där men nu kunde jag köpa dessa glas som en hommage till de Kölnska servitörer som med bred dialekt och glatt humör (det är en del i konceptet) serverar gäster.
Det gick ju inte att släpa hur mycket saker som helst men jag plockade också upp ett sjysst kamerastativ, något som jag har tänkt skaffa. Ett Cullmann mod 2921 made in Germany. Ett jättefint och stabilt stativ från typ 90-talet med massor av inställningar för några hundringar.
Efter avlämning av prylarna och ett värdelöst besök vid Tempelhof flygplats drog vi till Schöneberg. Vi hade hört att Tempelhof skulle vara en fantastisk upplevelse med folkliv, anarkistiska trädgårdar lite som i Christiania. Det kanske det var någonstans bortom de nyklassicistiska byggnadsverken som blockerade området men vi pallade inte med att ta oss igenom dessa mastodontiska byggnader som kändes kilometerlånga.
Gatorna kring Nollendorfplatz är mysiga och vi flanerade där och fick idén att köpa ett hundhalsband. Vi hittade en djuraffär i trakten på Bülowstrasse. Denne Bülow som spöade Napoleons arme utanför Berlin ville man ju hedra så vi gick denna långa gata i värmen mot den lockande affären där ett tufft halsband väntade. Kanske i svart läder med nitar (något som annars figurerar kring Nollendorfplatz) och hundben i silver. När vi efter en 20 minuters ökenvandring längs den torra gatan kom fram visade det sig att affären just denna lördag hade stängt. Genom skyltfönstret hägrade en uppsjö av halsband i olika färger och former som vi glodde på, sura, svettiga och törstiga. Som tur var fanns det intill affären en härlig norsk restaurang, Munch’s hus, där vi tog dagens godaste pilsner i värmen kring det lugna torget. Det var värt waiting for.
Det är kul att gå på konserter när man är ute och reser. I paris hade vi lyssnat på en jazzgitarrvirtuos som spelade i Djangostil. För att hålla oss i Kreuzberg kollade vi vad som hände på Yorckschlösschen, ett gladjazzställe i stil med Stampen fast med trädgård där man kan äta och dricka. Jag tog en härlig schwabisk korv. Jag har någon slags lockelse kring det gamla landskapet Schwaben i södra Tyskland, med dess påstådda särart och stolta, entrepenörsorienterade befolkning. En rejäl portion med korvar och schwabiska dumplings. Bandet som hade en bra sångerska, körde swingig standardreportoar och vi drack öl och hade trevligt innan vi vandrade hemåt i den kruzbergska natten.
Speak Your Mind